Många, kanske de flesta av de hundratusentals människor som bara i Sverige har läst Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész, har frågat sig vad det är i denna starka skildring av en ung pojke i förintelselägren som är »sant« och vad som är »roman«. Det är också en av de frågor som Imre Kertész själv tar ställning till i Dossier K. En självbiografi. Den har formen av ett samtal och Kertész berättar utförligt om sin barndom, sina föräldrar, om återkomsten till Budapest efter kriget och om livet som författare under kommunismen. Med sin humor och karakteristiska självironi är självbiografin en berättelse om överlevnad och kamp för det egna författarskapet. Aldrig tidigare har vi kommit denne världsförfattare så nära.