»Mitt eget intresse för den markägande adeln
uppstod när jag upptäckte att denna grupp var mycket
mer levande än sitt rykte, och då inte bara i form av
spöken. Den här boken spänner mellan en allmänt
spridd uppfattning och känsla av att lantadeln är ett
fruset och fattigt gäng på fallrepet, och en upptäckt att
de tvärtom på flera håll är en seg, slug, rik och politiskt
potent grupp av framgångsrika lantbruksföretagare och
politiska lobbyister.«
Vad har Brideshead Revisited, Evelyn Waughs
roman om bortdöende engelsk adel (och kanske
världens bästa TV-serie) med familjestriden på Erstavik
utanför Stockholm att göra? Hur mycket som helst,
skriver Björn af Kleen i sin reportagebok Jorden de
ärvde. Den engelska adeln dog aldrig bort, inte den
svenska heller. Stigande markpriser, sänkta skatter och
återupprättat rykte har inneburit en ny skördetid för de
svenska jordägarna. Hur gick det egentligen till när
den svenska adeln överlevde både industrialismen och
demokratin, vad bråkar de om på Erstavik och varför
köpte egentligen Göran Persson Torp?
»Klockan 09.35 hämtar Nils Gyllenkrok upp Fideikommissnämnden på Sturups flygplats. Det är den 3 juni 2005. Ett slags inspektion ska äga rum. Tre generationer Gyllenkrok har ansökt om att få fideikommisset Björnstorp och Svenstorp förlängt. Det skulle innebära att regeringen åsidosätter arvsrätten och i stället ger fideikommissurkunderna från 1743 och 1779 förlängd giltighet. Budskapet i dessa testamenten är att äldsta sonen i familjen ärver hela egendomen obeskuren. Familjens förhoppning är att urkunderna ska få fortsätta att gälla i två generationer framöver. Två generationer av Gyllenkroks döttrar ska gå utan sin laglott.«
Läs mer »

