Himmel och helvete
JÓn Kalman StefÁnsson
Han kallas aldrig annat än Pojken. Tillsammans med sin bästa vän Bardur ska han som vanligt följa med ut för att lägga långreven. De andra männen kan inte tänka sig ett annat liv än fiskarens, det kan Bardur, det är därför han envisas med att bära en bok i ränseln. De är sex man i en öppen båt, det är i mars månad och det blåser upp. I hundratals år har de hållit på, det har alltid varit lika hårt, lika farligt. Men det är första gången Pojken fruktar för sitt och vännens liv. Han har knappt börjat leva innan han måste förstå döden. Är det så här att bli man, är det så här att vara islänning? Hur berättar man om det?
Jón Kalman Stefánsson har skrivit en roman om lycka och olycka, om bergen och haven, om verkligheten och drömmarna. Den utspelar sig för mer än hundra år sen. Och i dag.
»Bergen reser sig högt över livet och döden och över de hus som trängs här på näset. Vi lever på botten av en skål, dagen går, det blir kväll, långsamt fylls den av mörker och då vaknar stjärnorna till liv. De blänker högt över oss i evighet, som hade de ett brådskande meddelande, men vad för ett meddelande och vem ifrån? Vad vill de oss, eller kanske ännu hellre: vad vill vi dem? Det är inte mycket med oss som påminner om ljus numera. Vi står mycket närmare mörkret, vi är nästan mörker, och det enda vi har kvar är minnena, och så hoppet som dock falnar, fortsätter
falna och snart påminner om en slocknad stjärna, ett svart klippblock. Men vi känner ändå till en del om livet och ganska mycket om döden, och berätta kan vi: vi har tagit oss hit för att beröra dig, och för att rucka på ödet.«
Läs mer »
Omslag Elsa Wohlfahrt Larsson
224 sidor
ISBN 978-91-85849-30-7
Utkom i april 2010
recensioner
